Sellouts

Har tänkt rätt mycket på det där med töntigt, rätt och fel och allt sånt på sista tiden. Ta musik till exempel. Jag har, enligt mig själv, en relativt bred musiksmak. Kan uppskatta det mesta och det viktigaste för mig är att musiken är melodisk och att det är duktiga musiker som ligger bakom. Jag beundrar tex en person med fantastisk röst, eller någon som gör ett fantastiskt gitarrsolo. Men jag har också en förståelse för de som lyssnar på annan musik, som ser andra saker som inte jag ser, som gillar sånt som jag helst vill kräkas av. Det är helt ok med mig. Så länge jag får lyssna på min blandning av Kiss, Britney, Offspring, ABBA, Green Day och Journey.

Det pratas så mycket om sellouts... Min fråga är då bara... Ett band som blir sellouts, de köps ju av många fler än ett prettoband... Borde inte det betyda att selloutsarna gör något rätt? Det är ju faktiskt fler som lyssnar på dem än på prettobandet. Vad är rätt eller fel?

Diskussionen kommer upp lite då och då i min närhet. Antar att det har att göra med att jag springer på några sköna rockande snubbar som enligt vissa är just sellouts. De är mer mainstream än vissa andra och det är absolut inte ok! Får höra både det ena och det andra om dessa killar, från folk som aldrig träffat dem. Däremot är ju den där killen som spelar i det där bandet som endast en viss krets hört talas om såååå mycket coolare. Hoppas på att få träffa denna cooling (och att någon berättar för mig när jag gör det eftersom jag troligen inte kommer ha en aning) snart så jag kan avgöra vad jag tycker om honom.

Förhoppningsvis är han supertrevlig. Och då kanske vi kan jobba ihop någon gång. För är det någon som går bort för mig när det kommer till att välja folk att jobba med så är det de dryga och diviga. Me no like!